tisdag 26 januari 2016

Det finska folket vol 2

Okej, jag känner mig tvungen att komma tillbaka till det finska folket en gång till. Och den här gången måste jag bara vara lite kritisk eller rentav negativ. Men det handlar om vårt allas välmående!

Den här senaste veckan känns det som om vårt vinterväder har varit minst sagt ombytligt. Ordentliga minusgrader, snöfall, ösregn... Allt under en och samma vecka. Det gott folk gör att väglaget är minst sagt utmanande, både för fotgängare och bilister.


Och det är här jag måste lyfta fram kritiken. Vad händer med oss finländare då vi sätter oss bakom ratten? Vinter och allt vad det innebär när det gäller halka och utmanande väderförhållanden är sannerligen ingen nyhet för någon i det här landet. Vi vet alla hur halt det är och hur svårt det kan vara att få bilen att stanna. Och att det händer olyckor i trafiken. Allt det här vet vi, eller?
Därför förstår jag inte att det finska folket kör bil som de gör!

Då det är glashalt, mycket snö på vägarna och eller dålig sikt så kan vi kanske inte köra 100, fast det normalt är tillåtet att göra det. Nu måste vi väl för sjutton alla förstå att vi måste anpassa hastigheten till rådande väglag?!?! Snälla kom ihåg att du inte är ensam i trafiken. Vi är många ute på vägarna och vi finländare borde väl förstå hur utmanande vintervädret kan vara här ibland.

Tycker ett citat som snurrat på facebook just nu är tänkvärt och precis rätta ord just nu: "Det är bättre att komma lite sent i detta liv än för tidigt till nästa." Kloka ord från Trafikinformationen. Det tycker jag vi alla kan komma ihåg!



måndag 18 januari 2016

Det finska folket



December försvann fortare än kvickt och känner att det finns tid för att skriva lite igen, så här i januari. Det härliga vintervädret gör på något sätt att jag har mer energi än normalt, januari brukar vara en lite tung månad, då allt ska köra igång igen. Men just nu känns det inte så, så försöker ta vara på det!



Just vintervädret och vintern överlag gör att jag har funderat extra på vårt land och på det finska folket och vår mentalitet. Jag har tyvärr en del inte så positiva tankar också, kring det finska folket, men eftersom jag tänkte börja 2016 med att vara lite positiv, så utelämnar jag de tankarna den här gången och fokuserar på positiva iakttagelser kring mina medmänniskor.

Det är något fantastiskt med hur vi hanterar den här årstiden; kylan, det knappa ljuset och snömängden. Det är klart att vi bor i ett land där alla är vana vid de fyra årstiderna men ändå tycker jag att det är fantastiskt hur vi anpassar oss till vädret. Och framförallt utan att det påverkar hur vardagen snurrar. Vi har skåp fulla med vinterkläder i olika färger, material och storlekar och vi använder dem! Få knorrar då det är kallt, vi klär på oss våra utebyxor och yllesockor då vi ska till jobbet, vilket är helt fantastiskt.

Vintersporterna måste såklart också nämnas i detta sammanhang. Skaffade mig äntligen ett par skidor och tycker det är underbart att de flesta av oss, till och med i centralaste huvudstadsregionen, har ett skidspår inte längre än 10 minuter från vår ytterdörr. Only in Finland känns det som! Och finns inte det så finns det garanterat en isplan för skridskoåkning eller hockey. Och vi påverkas inte nämnvärt av hur många minusgrader det är, ska det skidas så ska det!


Tiden och vintern går snabbt och med det finska folkets mentalitet är lite snö och kyla inget problem, härligt att få ta itu med januari under dessa förhållanden i detta land!

onsdag 11 november 2015

Resdrömmar

November är på något sätt en tung månad, för mig i alla fall. Både dagarna och veckorna känns långa. För att överleva drömmer jag mig bort, både längre och kortare vägar.

Den pågående hösten, nästa vår och sommar tänker jag resa - varenda gång jag får chansen att göra det. Jag har hittills fått återse det underbara Köpenhamn och snart väntar Stockholm och julmarknaden där. Och sen finns det en hel del planer för fortsättningen.

I väldigt många sammanhang har jag känt att jag blivit irriterad på mig själv, för att jag aldrig åker någonstans utan alltid är den som stannar. Det här är åtminstone ett litet steg i rätt riktning. Europa - vi ses snart! Förväntar mig fantastiska upplevelser, härligt resesällskap och vem vet, kanske resorna kan ge mig en helt ny och spännande riktning?

söndag 25 oktober 2015

På hemvägen

Höstflunssan har visat sig vara riktigt seg, också den här hösten. Det är högst irriterande att vara så kraftlös efter arbetsdagen att energin endast räcker till att lägga sig under täcket. För att inte låta bitter och trist så tänkte jag istället lyfta fram små ljuspunkter från min hemväg denna vecka.

Stod i onsdags och väntade på tåget hem och talade i telefon. I ögonvrån märkte jag en man som såg ut att sova, sittandes på marken, med huvudet mot bänken. Jag höll precis på att avsluta mitt telefonsamtal för att gå fram och kolla läget då en annan kvinna hann före mig. Bredvid den sovande mannen stod också redan en ung kille som meddelade att han inte har fått gubben att svara ordentligt. Samtidigt kom förstås tåget alla väntat på. Då sade den unge killen snabbt att han kan ta nästa tåg och istället gå och leta reda på väktarna. Medmänsklighet och omsorg. Killens agerande har gjort mig glad hela veckan!

Andra händelser längs hemvägen känns förstås triviala i jämförelse med det som hände på tågstationen men plockar ändå med några små ljusglimtar till. Blommor piggar upp, förvånansvärt mycket, och ibland så  bara måste jag köpa blommor till mig själv. I granna färger såklart.

Den här hösten tycks också omge oss med granna färger, vilket behövs med allt det gråa och mörka som kommer med november. Och vägen hem känns faktiskt inte så lång när det prasslar om fötterna och det överallt finns granngula löv. Bestämde mig häromdagen för att matcha löven med mina stövlar och min tröja. Gör mitt bästa för att njuta av hösten, den sega flunssan till trots. Hoppas ni också har möjlighet att njuta av hösten!


tisdag 13 oktober 2015

Hösten är definitvt här


Hösten är definitivt här! Vilket jag kanske egentligen konstaterade i mitt förra inlägg. Hösten förde, som alltid, med sig den lilla höstförkylningen. Gillar inte. Blir rastlös per automatik när jag egentligen borde ta det lugnt... Nåväl, istället för att fortsätta beklaga mig över flunssan tänker jag istället fokusera på det som har piggat upp tillvaron.


Det blev ett traditionellt besök till de galna dagarna och vi blev helt galna. Ni vet kanske känslan - skulle inte köpa något alls men kommer ut med en massa gula kassar? Vi hann ändå med det vi aaaalltid gör i just det varuhuset - nämligen med att testa hattar. Den här gången testade vi matchande sådana. Men de fick inte komma med hem.


Har också fått träffa en härlig mängd kompisar i olika sammanhang och har en hel mängd kompisträffar att se framemot. Det ger energi och det verkar som sagt behövas denna höst, trots allt det fantastiska solskenet vi har fått njuta av. Ibland behövs det stunder utan någon logik för att helt fyllas av ny energi. Ibland behövs det en spontan, vansinnesdans för att orka med nästa vardag.



måndag 5 oktober 2015

Balans


Det gäller väl att hitta balans i allt man gör. Vet inte om det är en kliché, men balans tror jag vi behöver i alla fall, på många olika plan. Om man t.ex. firar kanelbullens dag med att baka 40 kanelbullar och sedan duktigt äter åtminstone en del av bullarna till frukost, lunch och middag känns det bra att följande dag köra dubbeltimme på gymmet. Balans.

Det som däremot har visat sig vara utmanande denna höst är många sena jobbkvällar och möteskvällar i kombination med tidiga morgnar. Sömnen börjar kännas som en bristvara. En liten sovmorgon eller en ledig kväll känns då som lyxvara och fast det är omöjligt att ta igen all sömnbrist hjälper det lite i alla fall. Det känns genast som att hitta fotfäste igen, att balansen finns där på något plan.

Det är också extremt givande att kunna växla snabbmeddelanden med vänner under veckan, där varannan diskussion innehåller sura gubbar och fula ord och varannan fylls av jubelrop och segertecken. Balans igen.


Så det får vara veckans cakbit, att försöka hitta och kanske hålla balansen. Det och en och annan pepparkaka med glöggen – ja, det är oktober. Lite obalans måste man väl få ha? 


torsdag 1 oktober 2015

Vardagstankar


Det är oktober. Höst. Min favoritårstid egentligen. Men just den här hösten har jag känt mig tung och trött och tyckte för mig själv att det är dags att göra något åt det! Jag insåg att mitt bloggande i just den här bloggen har haft paus i snart två år. Och jag tycker ju om att skriva, jag behöver skriva. Så här är jag nu igen! Kanske mest för att sätta fart på mig själv.

Min kloka, härliga vän, som oftast är den som får låna sin axel och famn, konstaterade och påminde mig att vi ofta under en och samma dag kan känna, uppleva alla känslor på spektret. Och rätt har hon, som alltid! Och då tänker jag så här att mina cakbitar, åtminstone nu i höst, får handla om vardagens cakbitar - både de allra godaste bitarna och de som blir riktigt brända och smakar blä. För sånt är livet. Jag behöver bara påminna mig om att dagarna innehåller bådadera. Och bloggen får nu bli mitt forum. Kanske det blir lite ätbara cakbitar också i något skede, men lovar inget.

Börjar med att dela med mig av en liten glädjestund under gårdagens promenad mellan jobb och möteslokal. Hoppas vi ses och hörs i bloggandets tecken under hösten!